Sommaren är en tid för gemenskap, ljusa kvällar och avslappnade sammankomster. Inget förkroppsligar denna känsla bättre än en välplanerad sommarfest där skratt och samtal flödar fritt. I centrum för dessa oförglömliga stunder står ofta maten och drycken. De är inte bara bränsle för festen, utan en central del av upplevelsen som kan förhöja stämningen och skapa bestående minnen. Att komponera en meny som är både utsökt och lätthanterlig kan kännas som en utmaning, men min erfarenhet är att det handlar mer om smart planering och kreativitet än om avancerade kockkunskaper. Jag vill här dela med mig av mina bästa råd för hur du skapar en fest där smakerna blir ett samtalsämne och där du som värd kan slappna av och njuta lika mycket som dina gäster.

Planeringens konst är grunden för en avslappnad fest

En till synes spontan och avslappnad sommarfest är nästan alltid resultatet av noggrann planering. Hemligheten ligger i att göra grovjobbet i förväg så att du på själva festdagen kan fokusera på att vara en närvarande värd. Jag rekommenderar starkt att du skapar en detaljerad checklista som sträcker sig från inköp till förberedelser dagarna innan och slutligen de sista detaljerna på festdagen. Fundera på det praktiska: har du tillräckligt med glas, bestick och tallrikar? Glöm inte sopsäckar, gärna separerade för pant och matrester, för att enkelt kunna hantera avfall. En av de första och viktigaste punkterna att ta tag i är dock att inventera gästernas behov. Fråga alltid i förväg om eventuella allergier eller kostpreferenser som gluten, laktos eller nötter. Att kunna erbjuda genomtänkta vegetariska eller veganska alternativ är idag en självklarhet som visar på omtanke och säkerställer att alla känner sig välkomna och inkluderade.

Platsen sätter tonen för upplevelsen

Valet av plats är minst lika avgörande för stämningen som menyn. En vacker innergård, en takterrass med utsikt eller en lummig trädgård kan förvandla en trevlig middag till en magisk kväll. Miljön ramar in hela upplevelsen och kan inspirera både menyval och dekorationer. Om du inte har tillgång till en egen fantastisk plats kan det vara en klok investering att hyra en lokal, särskilt för företagsevent eller större privata fester. För företag och privatpersoner som vill skapa en oförglömlig upplevelse är det en fantastisk möjlighet att arrangera en riktigt minnesvärd sommarfest i Stockholm i en av stadens unika lokaler, där allt från takterrasser till lummiga innergårdar kan bli den perfekta bakgrunden för en lyckad tillställning. Att välja en professionell lokal ger ofta tillgång till allt som behövs för ett lyckat evenemang, vilket minskar stressen avsevärt.

Menyförslag som imponerar och förenklar

För sommarfesten finns det få matkoncept som slår buffén i flexibilitet och social potential. Den bjuder in till mingel och låter gästerna själva komponera sin tallrik efter tycke och smak. Nyckeln till en framgångsrik buffé är variation i smaker, texturer och färger. Jag brukar tänka i moduler.

Buffén som festens hjärta: plockmat och variation

Börja med en bas av enklare plockmat som skapar en generös och inbjudande känsla. Ett urval av charkuterier som parmaskinka, bresaola och rökt kalkon, tillsammans med några välvalda ostar som en mild brie och en smakrik hårdost, är en utmärkt start. Komplettera med gott bröd, kex och en fruktbricka med melon, druvor och jordgubbar för sötma och fräschör. Detta skapar en grund som är lätt att förbereda och som de flesta uppskattar, inte olikt hur spanska tapas bjuder in till gemenskap. För den som vill ha ännu fler idéer är det en guldgruva att utforska de bästa rätterna till sommarbuffén för beprövade recept.

Matiga tillbehör och smart presentation

För att buffén ska kännas komplett behöver du komplettera plockmaten med mer substantiella rätter. Istället för en enkel grönsallad, som lätt blir vissen, rekommenderar jag att satsa på två matigare sallader. En krämig potatissallad är en klassiker, medan en pastasallad eller en sallad baserad på linser eller bönor är utmärkta, mättande alternativ. Dessa påminner om de matiga smårätterna i Medelhavskökets mezze-kultur och är perfekta att förbereda. En eller två pajer är ett annat fantastiskt inslag, och för en riktig svensk klassiker kan en enkel smörgåstårta vara både mättande och imponerande. Presentationen är A och O. Använd fat och skålar i olika höjder för att skapa dynamik och dekorera med färska örter eller ätbara blommor. Tänk på flödet och placera bordet så att gästerna kan gå runt det för att undvika köbildning. Använd separata serveringsbestick för varje rätt för att hålla allt fräscht och hygieniskt. Kalla rätter kan med fördel ställas ut i omgångar eller placeras på kylda marmorskivor. Märk gärna upp rätterna med små skyltar så att gästerna vet vad de äter.

Smaker från grillen

Grillning är för många synonymt med sommar, och doften av en tänd grill skapar omedelbart feststämning. För att förenkla grillningen när man är många rekommenderar jag att antingen välja större, platta köttstycken som går snabbt att grilla och sedan skiva upp, eller att förbereda spett. Ett av mina bästa tips är att göra separata spett för olika ingredienser. Trä kyckling på ett spett, grönsaker på ett annat och kanske lax på ett tredje. Eftersom de har olika tillagningstider säkerställer du på detta sätt att allt blir perfekt tillagat. Marinera gärna i förväg för att spara tid och maximera smaken. Utöver det grillade är det klokt att ha några rätter som inte kräver någon uppmärksamhet under festens gång. En potatisgratäng kan förberedas helt och hållet i förväg och bara värmas på. Kom ihåg att många varma rätter är minst lika goda när de serveras ljumna.

Drycken som lyfter festen

Drycken är minst lika viktig som maten för helhetsupplevelsen. Ett varierat utbud som tillgodoser alla gäster är avgörande. Självklart ska det finnas öl och vin, där bag-in-box är ett praktiskt format för en större fest. Men lägg lika mycket energi på de alkoholfria alternativen. Ställ fram karaffer med isvatten smaksatt med mynta, citron eller gurka. Se till att det finns ett bra utbud av alkoholfri öl och alkoholfritt vin av hög kvalitet. En hemgjord bål eller en läskande lemonad är också ett uppskattat inslag. För den som vill blanda egna drinkar finns oändlig inspiration att hämta, och populära recept på drinkar från Köket.se är en utmärkt startpunkt för både klassiker och nya favoriter. För mer inspiration kring dryckesval till mat kan Systembolagets guider vara till stor hjälp, och för den som vill ha fler tips på grilltekniker finns det ofta en bra grillguide hos exempelvis ICA.

En söt avslutning som imponerar

Ingen fest är komplett utan en söt avslutning. Även här är enkelhet och förberedelse nyckeln. Avsluta festen med något som imponerar utan att kräva din uppmärksamhet i sista minuten. En äppelpaj serverad i portionsglas är både elegant och praktiskt. En klassisk tårta fungerar alltid, eller varför inte grilla frukt som persikor eller ananas som serveras med en god vaniljglass? En av de enklaste och mest uppskattade desserterna är också en stor skål med färska svenska jordgubbar, serverad med vispad grädde eller glass. Det är en given sommarsuccé som förkroppsligar smaken av svensk sommar och kräver minimal ansträngning.

När maten blir ett minne för livet

I grund och botten handlar en lyckad sommarfest inte om perfekt tillagad mat eller exklusiva viner. Det handlar om känslan som skapas när människor samlas för att dela en måltid och en stund tillsammans. Maten och drycken är verktygen vi använder för att bygga den gemenskapen. Genom att planera väl, välja en meny med omsorg och presentera den med kärlek, skapar du en atmosfär av generositet och välkomnande. Det är i den atmosfären som de verkliga minnena föds: i samtalen över en tallrik med vällagad mat, i skålen med ett glas som passar perfekt till solnedgången, och i den gemensamma uppskattningen för en stunds avkoppling från vardagen. Våga experimentera, lita på dina instinkter och, framför allt, kom ihåg att njuta av din egen fest. Det är din glädje som värd som i slutändan smittar av sig allra mest.

I tider av sorg och saknad blir maten mer än bara näring. Den blir ett språk för tröst, en symbol för gemenskap och ett sätt att hedra ett levt liv. Genom historien har måltiden varit en central del av ritualerna kring livets slut, från de storslagna gravölen till dagens mer stillsamma minnesstunder. Jag har alltid varit fascinerad av hur matkulturen speglar våra djupaste mänskliga behov, och ingenstans är detta tydligare än i de traditioner som omger ett avsked. Det är en stund då vi samlas, delar minnen och finner styrka hos varandra, ofta över en kopp kaffe, en bit mat eller en kaka som väcker ett kärt minne till liv.

Från storslaget gravöl till stillsam minnesstund

Förr i tiden var ett avsked ofta en högljudd och livlig tillställning. Det historiska gravölet, som under 1800-talet ersatte den ännu äldre traditionen med likvaka, där man vakade över den avlidne i hemmet, var en betydande social händelse. Ju mer påkostat kalaset var, desto större ära ansågs den avlidne få. Jag tycker det är fascinerande hur dessa sammankomster fungerade som en ventil för sorgen, men också som en bekräftelse på den avlidnes plats i samhället. Enligt historiska källor kunde ett gravöl pågå i timmar med en tydlig social hierarki där prästen satt i högsätet, följd av klockare, bönder och sist torpare. Maten stod framdukad dag och natt, och menyn var överdådig med allt från spädkalvskött och lutfisk till ärtevälling, ostkaka och mängder av hembryggt öl. Det var en sann fest för de levande men med den döde i hedersamt centrum, ibland symboliserat av en tom plats vid bordet.

Symboliska rätter och sociala seder

Maten vid gravölet bar på stark symbolik. En av de mest minnesvärda traditionerna jag stött på är den om ‘Gastkringlan’, en stor saffranskringla av vete som gästerna fick med sig hem. Storleken på kringlan var ingen slump; den speglade sorgehusets sociala status och sorgens djup. Vissa kringlor var så stora att de kunde hängas över axeln, vilket både mättade och fungerade som en offentlig kungörelse om dödsfallet. En annan viktig sed var ‘förningen’, där gäster tog med sig mat som gåva. Detta var inte bara ett praktiskt stöd, utan också ett djupt uttryck för solidaritet. I städerna, där traditionerna förändrades snabbare, var de stora festerna ovanligare. Där kunde man istället äta ‘begravningskonfekt’ inslagen i svart eller vitt papper, en sed som visar på en mer återhållsam urban tradition.

Den moderna minnesstunden att skapa ett personligt avsked

Med tiden, särskilt med urbaniseringen, har de storslagna gravölen förvandlats till dagens mer stillsamma minnesstunder eller begravningskaffe. Festligheterna har tonats ner, men matens centrala roll som samlingspunkt består. Idag är det vanligt att man samlas i ett församlingshem, en bygdegård eller kanske på en restaurang som den avlidne tyckte om. Enligt min erfarenhet är valet av plats allt viktigare för att skapa en personlig och trygg atmosfär där minnen kan delas fritt.

Maten som en personlig hyllning

Den klassiska smörgåstårtan är en älskad favorit som mättar många, men jag rekommenderar varmt att våga vara personlig. Utbudet har breddats betydligt och många väljer matigare alternativ som en mustig gulaschsoppa med hembakat bröd, hemlagade pajer eller en smörrebrödsbuffé. Att servera den avlidnes favoriträtt, vare sig det är en speciell gryta eller en enkel äppelkaka med vaniljsås, blir ett otroligt vackert och konkret sätt att minnas och hedra personen bakom namnet. Det är de personliga detaljerna som gör stunden meningsfull.

Planering och praktiska råd i en svår tid

Att planera en minnesstund mitt i sorgen kan kännas övermäktigt. Det är mycket att tänka på, från lokal och meny till att bjuda in gäster. I dessa stunder är det klokt att ta emot hjälp, antingen från vänner och familj eller genom att anlita professionella. Cateringfirmor erbjuder idag allt från traditionella kaffebufféer till mer omfattande bufféer och middagar för att passa alla önskemål. Det är också ytterst viktigt att ta hänsyn till gästernas eventuella allergier och specialkost, en liten gest av omtanke som betyder mycket. För många är det en stor lättnad att få stöd i hela processen, och att anlita en professionell och medkännande begravningsbyrå i Täby som kan hjälpa till med planeringen är ett värdefullt steg. De kan bistå med allt från själva ceremonin till att boka lokal och arrangera en minnesvärd måltid, vilket ger de anhöriga utrymme att faktiskt sörja och minnas tillsammans.

Gemenskapen vid det dukade bordet

Oavsett om det är ett storslaget historiskt gravöl eller en stillsam fika med smörgåstårta, är syftet med minnesmåltiden detsamma: att samlas i gemenskap, dela sorg och glädje, och tillsammans pussla ihop bilden av ett helt liv. Maten blir den röda tråden som binder samman berättelser och människor. Vid det dukade bordet, bland doften av kaffe och nybakat bröd, delas skratt och tårar. Det är här vi påminns om att även om en person är borta, lever kärleken och minnena kvar i de relationer som de byggt upp. Att dela en måltid blir därmed det sista, vackra kapitlet i en människas berättelse, skrivet av alla dem som samlats för att minnas. Det är en handling som bekräftar att ett liv har gjort avtryck och att gemenskapen erbjuder den starkaste trösten när livet är som svårast.

När man hör ordet Oktoberfest far tankarna ofta iväg till gigantiska öltält, skummande enliterssejdlar och människor i lederhosen som skrålar i kör. Och visst, det är en del av sanningen. Men detta är bara att skrapa på ytan av en av världens mest fascinerande folkfester. Bakom den livliga fasaden döljer sig en rik historia som sträcker sig över 200 år, en djup förankring i bayersk kultur och en kulinarisk mångfald som vida överstiger den klassiska bratwursten. Festivalen, som av lokalbefolkningen kärleksfullt kallas ”Wiesn”, började inte som en ölfest, utan som en storslagen hyllning till kärleken, en berättelse som i sig ger ett helt nytt djup till firandet.

Från kungligt bröllop till global folkfest

Allt började den 12 oktober 1810, inte med öl, utan med ett storslaget firande av äktenskapet mellan kronprins Ludvig av Bayern (senare kung Ludvig I) och prinsessan Therese von Sachsen-Hildburghausen. Festligheterna avslutades med en stor hästkapplöpning på ett fält som döptes till Theresienwiese, ”Thereses äng”, ett namn som lever kvar än idag. Evenemanget blev så populärt att man beslutade att göra det till en årlig tradition. Redan året därpå utökades det med en jordbruksmässa, och det var först 1818 som de första stånden med mat och dryck dök upp. År 1819 tog staden München över ansvaret, vilket garanterade festivalens fortlevnad och utveckling. Genom åren har viktiga milstolpar lagts till, som avtäckningen av den majestätiska Bavaria-statyn 1850. Den moderna Oktoberfesten inleds med en ceremoni som blev tradition 1950: Münchens borgmästare knackar på det första ölfatet och utropar ”O’zapft is!” (”Den är tappad!”), vilket officiellt startar festligheterna. För att dra nytta av bättre väder flyttades festivalen historiskt fram till att börja i september, och den avslutas numera alltid den första söndagen i oktober. Denna rika historiska utveckling visar hur en kunglig fest förvandlades till en global folkfest.

En fest för alla sinnen – maten och drycken bortom stereotyperna

Även om ölen är central, vore det ett misstag att reducera Oktoberfest till enbart en dryckesfestival. Den bayerska matkulturen är robust, smakrik och designad för att komplettera de stora ölsejdlarna. Här finns en kulinarisk värld att upptäcka som sträcker sig långt bortom den stereotypa korven. Bland de mest ikoniska rätterna hittar vi Hendl (grillad kyckling), Haxn (grillat fläsklägg) och de gigantiska, mjuka kringlorna som kallas Brezn. Dessa serveras ofta med Obazda, en kryddig oströra som är en sann bayersk delikatess. Andra klassiker som schnitzel, knödel och surkål finns också i överflöd. Utöver de rejäla maträtterna finns det även söta inslag som de berömda Lebkuchenherzen, pepparkakshjärtan med glasyr och olika budskap, som är en lika populär delikatess som souvenir. För den som föredrar något annat än öl finns det utmärkta alternativ. Många tält serverar tyska viner som ett friskt och aromatiskt Riesling eller ett bärigt rött vin på Spätburgunder (Pinot Noir), vars syra balanserar den rika maten perfekt. Självklart finns även alkoholfria alternativ som Radler (öl blandat med läsk) och läskedrycker. Denna imponerande mångfald av mat och dryck är avgörande för den kompletta upplevelsen.

Traditionella Lebkuchenherzen (pepparkakshjärtan) är inte bara en söt delikatess utan också en populär souvenir, ofta med personliga meddelanden som ‘Ich liebe dich’.

Den bayerska folksjälens hjärta

Oktoberfest är mer än bara vad man äter och dricker; det är en djupdykning i den bayerska kulturen, där kläder, musik och en unik känsla av gemenskap står i centrum. Festivalen inleds med storslagna parader, som ”Grand Entry of Landlords and Breweries”, där processionen leds av ‘Münchner Kindl’ (Münchens stadsvapen) och bryggerierna visar upp sina blomsterdekorerade hästvagnar. En annan höjdpunkt är den historiska dräkt- och skyttarparaden, som visar upp en otrolig mångfald av traditionella dräkter från hela Europa. Dessa traditionella ceremonier, som sänds live på TV, sätter tonen för hela festivalen.

Dräktens dolda språk: Dirndl och Lederhosen

En av de mest synliga traditionerna är den traditionella klädseln, Tracht. För kvinnor är det Dirndl som gäller, en vacker dräkt bestående av en klänning, vit blus och ett förkläde. En charmig detalj är förklädets rosett, vars placering skickar en subtil signal: knuten till vänster betyder att bäraren är singel, medan en rosett till höger signalerar att hon är upptagen. För männen är det Lederhosen, de klassiska läderbyxorna, som är det självklara valet. Dessa bärs traditionellt med knästrumpor (Loferl) och en rutig eller vit skjorta. För att fullt ut anamma den festliga andan och visa respekt för traditionen, väljer många att skaffa passande Oktoberfest kläder som förhöjer hela upplevelsen. Att klä sig i Tracht är inte bara en rolig gest, utan ett sätt att bli en del av den lokala kulturen och dess rika klädestraditioner som återupplivats av yngre generationer.

Musik, gemenskap och Gemütlichkeit

Allt detta ramas in av en känsla som tyskarna kallar Gemütlichkeit. Det är ett svåröversatt ord som bäst kan beskrivas som en blandning av gemytlighet, värme, vänskap och samhörighet. Denna känsla skapas i de 14 stora öltälten, där endast öl från Münchens sex anrika bryggerier (Augustiner, Hacker-Pschorr, Hofbräu, Löwenbräu, Paulaner och Spaten) får serveras. Här blir främlingar vänner över en Maß (enliterskrus), sjunger med i de traditionella oompah-orkestrarnas medryckande melodier och gungar i takt armkrok. Festivalen har även särskilda familjedagar med reducerade priser på åkattraktioner, vilket understryker att detta är en fest för alla åldrar. Det är denna inkluderande och hjärtliga atmosfär som verkligen utgör festivalens själ.

En skål för historien och den globala gemenskapen

Att utforska Oktoberfest är att upptäcka hur en enkel fest för ett kungligt bröllopspar kunde växa till ett globalt fenomen som idag firas från Kanada till Argentina. Det är en påminnelse om att mat, dryck och musik inte bara är förströelse, utan kraftfulla verktyg som binder oss samman och berättar historier om vilka vi är. Så nästa gång du ser en bild av ett skummande ölglas från München, kom ihåg den större berättelsen – om kärlek, kultur, motståndskraft och den universella mänskliga önskan att samlas och fira tillsammans. Det är en tradition som är väl värd att skåla för, oavsett var i världen man befinner sig.

Medelhavsregionen, med sin solkyssta kust och rika historia, bjuder på en matkultur som är lika mångfacetterad som den är inbjudande. Centralt i denna gastronomiska värld står de små rätterna, tapas från Spanien och mezze från östra Medelhavet och Mellanöstern. Dessa är inte bara mat, utan en social ritual, ett sätt att umgås och dela upplevelser. Under mina många resor och kulinariska experiment har jag fascinerats av hur dessa små anrättningar kan berätta så mycket om en kultur. Låt oss dyka ner i denna smakrika värld och utforska likheterna och skillnaderna mellan dessa älskade matkoncept.

Tapas, hjärtat av spansk matkultur

Tapas, ett ord som för många är synonymt med Spanien, är mer än bara aptitretare, det är en livsstil. Ursprunget sägs vara enkelt, en liten brödbit eller skinkskiva som lades som ett “lock” (tapa) över vinglaset för att hålla flugor borta. Idag har tapas utvecklats till en sofistikerad kulinarisk tradition. Från de livliga barerna i Andalusien till de trendiga restaurangerna i Barcelona, erbjuder tapas en möjlighet att smaka på en mängd olika rätter i små portioner. Jag minns särskilt en kväll i Sevilla där varje barbesök innebar en ny, spännande tapasrätt, från enkla oliver till komplexa små anrättningar. Det fina med tapas, precis som med dess motsvarigheter i andra kulturer, är just denna variation och möjligheten att skräddarsy sin egen måltid. För den som vill fördjupa sig ytterligare i hur man bäst kombinerar dessa smårätter med passande drycker, erbjuder vår guide om Tapas, Spaniens smakrika smårätter och dess viner utmärkta insikter.

Vad kan man då förvänta sig på ett spanskt tapasbord? Variationen är enorm och speglar landets rika skafferi. Ofta ser man klassiker som några skivor vällagrad Manchego-ost eller den delikata Jamón Ibérico, lufttorkad skinka från de berömda svarta grisarna. Andra vanliga inslag är gambas al ajillo (vitlöksfrästa räkor), patatas bravas (friterad potatis med stark sås), pimientos de Padrón (små stekta paprikor där vissa är starka och andra milda, vilket är en rolig överraskning varje gång!), och tortilla española (spansk potatisomelett). I Katalonien och Baskien finns även pintxos, som ofta är små brödbitar med olika toppingar som hålls ihop av en tandpetare. Enligt min erfarenhet är det just enkelheten i kombination med högkvalitativa råvaror som gör många tapasrätter så oemotståndliga. En personlig favorit är escalivada, en ljuvlig röra av grillad aubergine, paprika och lök, ofta serverad på rostat bröd.

Mezze, en resa genom östra Medelhavet och Mellanöstern

Om vi förflyttar oss österut i Medelhavsregionen möter vi mezze (eller meze), ett koncept som är djupt rotat i kulturer från Grekland och Turkiet till Libanon och Cypern. Ordet “mezze” härstammar från turkiskan och betyder “smakprov” eller “aptitretare”, vilket fångar essensen av dessa smårätter. Liksom tapas handlar mezze om att dela en mångfald av smaker, ofta serverade som en inledning till en större måltid, men inte sällan utgör de hela festmåltiden. Jag har haft förmånen att uppleva mezze i olika sammanhang, från familjemiddagar på Cypern till livliga restaurangbesök i Beirut, och varje gång slås jag av generositeten och den sociala värmen som omger dessa måltider. Den berömda kocken José Andrés har till och med tagit med sig mezze-konceptet till en bredare publik genom att servera grekisk- och libanesiskinspirerade rätter på sina restauranger.

Ett mezze-bord är en fest för både öga och gom, fyllt med färgstarka och aromatiska rätter. Dippsåser utgör ofta “ankare” på bordet: tänk krämig hummus gjord på kikärtor och tahini, rökig baba ghanoush på aubergine, eller frisk labneh (silad yoghurt). Runt dessa arrangeras en uppsjö av andra delikatesser:

• Grönsaker: Färska, grillade eller inlagda grönsaker är ett måste.
• Ostar: Fetaost, halloumi (ofta grillad), eller kanske Nabulsi-ost (en traditionell salt vitost från Mellanöstern).
• Baljväxter: Förutom hummus kan man hitta falafel (friterade kikärtsbollar) eller leblebi (rostade kikärtor).
• Sallader: Tabbouleh (persiljesallad med bulgur) är en klassiker.
• Små pajer och knyten: Spanakopita (grekiska spenatpajer), fatayer (libanesiska spenatknyten) eller olika sorters börek (filodegspajer) är vanliga. Dessa små rätter fokuserar ofta på grönsaker, fullkorn och baljväxter, vilket gör dem både hälsosamma och mättande.
• Fyllda vinblad (dolmades/sarma): En delikatess som varierar från region till region.

Presentationen är en viktig del av mezze-upplevelsen. Rätterna garneras ofta rikligt med olivolja, färska örter som mynta och persilja, och kryddor som za’atar, sumak eller paprika. Ett välarangerat mezze-bord ska ge ett intryck av överflöd och gästfrihet. Till allt detta serveras självklart bröd, oftast pitabröd, som används för att skopa upp de läckra rörorna.

Tapas och Mezze, likheter och skillnader bortom namnet

Vid första anblicken kan tapas och mezze tyckas vara regionala variationer på samma tema, och det stämmer till stor del. Båda koncepten hyllar konsten att dela mat, att njuta av en mångfald av smaker i gott sällskap, och att låta måltiden sträcka ut sig över tid. Oavsett om det kallas tapas, meze eller antipasti i Italien, är grundprincipen densamma: små, delbara rätter som uppmuntrar till social interaktion. Denna flexibilitet, där man kan välja och vraka och kombinera rätter efter eget tycke, är en av de stora tjusningarna.

Trots de uppenbara likheterna finns det också skillnader som speglar respektive regions unika kulinariska arv och råvarutillgång. Spanska tapas lutar sig ofta mot smaker som rökig paprika (pimentón), vitlök, oliver och olivolja, samt ett rikt utbud av charkuterier och ostar. Tänk på den intensiva smaken av en god chorizo eller sältan från en perfekt marinerad ansjovis. Mezze från östra Medelhavet och Mellanöstern, å andra sidan, präglas ofta av ingredienser som tahini (sesampasta), citron, mynta, persilja, yoghurt och kryddblandningar som za’atar. Här hittar vi ofta en större betoning på baljväxter i form av hummus och falafel, samt en rikedom av vegetariska alternativ. Användningen kan också skilja sig åt; i vissa delar av Mellanöstern serveras mezze till frukost och middag, medan det i Medelhavsområdet oftare är aptitretare eller lättare måltider.

En cypriotisk specialitet, mezedes som en hel måltid

På Cypern har mezze, eller “mezedes” som det lokalt kallas, en särskilt framträdande roll och kan ofta utgöra en hel, överdådig måltid snarare än bara en aptitretare. Jag har personligen upplevt cypriotisk meze som en närmast oändlig ström av rätter, där varje ny anrättning överträffar den föregående i smak och presentation. Det är en fantastisk introduktion till öns kök, som bär influenser från både Grekland, Turkiet och Orienten. En meze-måltid på Cypern är en social händelse som sträcker sig flera hundra år tillbaka och avnjuts bäst i lugn takt med gott sällskap.

En typisk cypriotisk meze-upplevelse kan involvera mellan 15 och 20 olika rätter, ibland till och med upp till 30, beroende på säsong och om man väljer en inriktning på kött, fisk eller vegetariskt. Måltiden inleds ofta med oliver, färskt bröd, sallad och en rad klassiska dippsåser som tahini, hummus, skordalia (en ljuvlig potatis- och vitlöksröra) och tzatziki. Därefter följer grillad halloumi, kanske lountza (lokal skinka), och olika grönsaksrätter. Om man valt kött-meze serveras grillade specialiteter som sheftalia (kryddiga korvar), kyckling, fläsk och långkok som kleftiko eller stifado. En fisk-meze bjuder på havets läckerheter, från småfisk till bläckfisk. Måltiden ackompanjeras ofta av lokalt vin eller öl och avslutas med färsk frukt eller traditionella sötsaker som baklava. Det är verkligen en festmåltid som speglar öns generositet och rika matkultur.

Skapa din egen fest av smårätter, en hyllning till delandets glädje

Det fina med både tapas och mezze är att de inte bara är reserverade för restaurangbesök eller resor till fjärran länder. Att skapa sin egen tapas- eller mezze-kväll hemma är ett underbart sätt att utforska nya smaker och dela en måltid med vänner och familj. Enligt min erfarenhet behöver det inte vara komplicerat. Börja med några enkla grundelement: gott bröd, oliver av hög kvalitet, kanske en eller två goda ostar. Komplettera sedan med några hemgjorda eller köpta röror, en hummus är alltid uppskattad, liksom en fräsch yoghurtdipp med örter. För att underlätta förberedelserna kan man till och med förenkla vardagen med matkasse som kan leverera många av de färska råvaror som behövs.

Låt fantasin flöda! Marinera lite kronärtskockshjärtan, grilla några paprikor, stek lite chorizo eller halloumi. Det viktigaste är variationen och att det finns något för alla smaker. Jag rekommenderar att man väljer rätter som kan förberedas i förväg så att man själv kan njuta av sällskapet. Glöm inte drycken! Ett friskt spanskt vitt vin eller en fyllig Verdejo passar utmärkt till tapas, medan ett lätt rött vin eller till och med en anisbaserad dryck som ouzo eller arak kan ackompanjera mezze. Att välja rätt dryck kan verkligen lyfta upplevelsen, och om du funderar på vilken mat passar till rött vin? finns det många spännande kombinationer att utforska även med tapas och mezze. Den verkliga magin med dessa måltider ligger inte bara i maten, utan i gemenskapen och glädjen att upptäcka och dela smaker tillsammans. Det är en inbjudan att sakta ner, samtala och njuta av nuet, en filosofi som är mer relevant än någonsin i vår snabba värld. Att skapa dessa festmåltider hemma är en sann glädje, och det ger också en uppskattning för den effektivitet som krävs i professionella kök, särskilt i livliga städer. För restauranger som siktar på att erbjuda omfattande tapas- eller mezzemenyer blir pålitligt stöd, såsom förstklassig storköksservice stockholm, helt avgörande för att bibehålla hög kvalitet och stor variation, vilket garanterar nöjda gäster och en blomstrande verksamhet.

Tapas är inte bara små aptitretare, det är en levande spansk kultur, ett sätt att umgås och en hyllning till landets rika gastronomiska arv. Att utforska den mångfald av smaker som tapas erbjuder är som en kulinarisk resa i miniatyr. Att sedan finna det perfekta vinet till varje rätt adderar ytterligare en dimension. Den här artikeln guidar dig genom tapasens ursprung och variation, ger konkreta tips på hur du bäst kombinerar dessa delikatesser med vin och inspirerar dig att skapa din egen tapaskväll hemma.

Vad är tapas? Ursprung och variation

Historierna om tapasens ursprung är både många och fängslande. En vanlig förklaring, som nämns på sidor som Wikipedia, är att ordet ‘tapas’ härstammar från det spanska verbet ‘tapar’, som betyder ‘att täcka’. En liten brödbit eller ett fat med skinka ska ha placerats över vinglaset för att skydda drycken mot flugor. Andra teorier menar att det var ett sätt att uppmuntra gäster att äta något litet för att mildra alkoholens effekter. Oavsett sanningen har seden utvecklats till en djupt rotad social tradition. Att ‘ir de tapas’ eller ‘tapeo’, att vandra mellan barer för att äta en tapa och dricka ett glas, är en viktig del av den spanska vardagen och ett sätt att umgås. I Baskien kallas motsvarigheten ofta ‘pintxos’, vilka typiskt är små brödbitar med olika pålägg fästa med en tandpetare.

Variationen inom tapas är enorm och speglar Spaniens regionala kök. Det kan vara allt från enkla skålar med oliver, nötter eller lagrad Manchego-ost till mer komplexa rätter. Några av de mest älskade klassikerna, enligt undersökningar bland spanjorer, inkluderar Tortilla Española (spansk potatisomelett), Patatas Bravas (friterad potatis med en kryddig sås), Gambas al ajillo (vitlöksräkor), och kroketter (croquetas). Just croquetas visar på tapasens flexibilitet, där en krämig béchamelsås kan fyllas med skinka, svamp, torsk eller kyckling. Andra populära alternativ är Pulpo a la Gallega (bläckfisk från Galicien), Pimientos de Padrón (små stekta gröna paprikor) och Ensaladilla Rusa (en potatissallad). I vissa städer som Granada och Almería är det tradition att få en gratis tapa vid beställning av dryck.

Grunden i många tapasrätter är Spaniens högkvalitativa råvaror. Olivolja, vitlök, färska grönsaker, fisk och skaldjur från kusterna, samt den världsberömda lufttorkade skinkan, Jamón Ibérico – ibland kallad Pata Negra efter Ibericogrisens svarta klöv – är centrala. Det är ofta kvaliteten på dessa enkla ingredienser som lyfter en tapa till nya höjder. Att servera tunna skivor av nötigt smakande Ibericoskinka är en ren njutning och ett utmärkt exempel på hur fantastiska råvaror kan skapa stora smakupplevelser med små medel.

Vin till tapas: Konsten att kombinera

Att välja vin till tapas kan verka utmanande med tanke på den breda paletten av smaker – salt, syrligt, fett, kryddigt och umami kan samsas på samma bord. Men det är också detta som gör det så roligt! Det finns inga absoluta regler, men vissa riktlinjer kan underlätta. Målet är att hitta viner som antingen kompletterar eller kontrasterar mot maten på ett harmoniskt sätt, utan att dominera. Viner med bra syra och mångsidighet är ofta nyckeln.

Klassiska spanska val: Sherry och Cava

Ur ett traditionellt perspektiv är torr Sherry, särskilt Fino eller Manzanilla, ett självklart val. Som Andalusien.nu beskriver är Sherry djupt förknippat med södra Spanien, tapasens hjärta. En välkyld Fino Sherry, med sina torra, jästiga och mandeltonade aromer samt en distinkt sälta, är oslagbar till salta tapas som oliver, mandlar, skinka och friterade skaldjur. Syran och den lätta kroppen skär igenom fett och fräschar upp smaklökarna mellan tuggorna.

Ett annat populärt och utmärkt spanskt alternativ är Cava. Detta mousserande vin, oftast torrt (Brut), framställs enligt den traditionella metoden. Som folk o folk påpekar, ger detta Cava fina bubblor och en krämig textur. Dess friska syra och fruktighet gör den otroligt mångsidig. Cava rekommenderas särskilt när bordet är fyllt med många olika rätter, inklusive fetare alternativ som kroketter eller rätter med aioli. Den passar också utmärkt till skaldjur som Gambas al ajillo eller syrliga Boquerones en vinagre (marinerad ansjovis). Bubblorna och syran balanserar smakerna på ett elegant sätt.

Röda viner till tapas

Rött vin kan absolut fungera till tapas, särskilt om menyn innehåller kötträtter som albondigas (köttbullar), chorizo eller smakrika ostar. Spaniens mest kända vinregion, Rioja, erbjuder bra alternativ. En ung, fruktig Rioja Crianza, ofta baserad på druvan Tempranillo, har tillräckligt med struktur för att matcha dessa rätter utan att bli för tung. Viner som Marqués de Cáceres Crianza nämns som exempel på passande stil i källor som Vinliv. För mer lagrade och komplexa Rioja-viner (Reserva eller Gran Reserva) krävs kraftigare tapas, som grillat kött eller lagrad ost. Vinspanaren beskriver provningar där äldre Rioja-årgångar paras med tapas.

Utöver Rioja kan man leta efter andra spanska röda viner som beskrivs som ‘mjuka och fruktiga’, ofta gjorda på druvor som Garnacha eller Monastrell. Generellt är det klokt att undvika alltför kraftiga och tanninrika rödviner till tapas, då de lätt kan köra över de mer delikata smakerna. Lättare, bäriga viner, gärna serverade lite svalare, fungerar ofta bäst. Internationellt kan även en lättare Pinot Noir vara ett intressant val, som Winefinder föreslår.

Vita viner och rosé: Friska komplement

Vita viner är ofta ett säkert kort till tapas, speciellt de med frisk syra och aromatisk profil. Spanska vita viner på druvor som Albariño (från Rías Baixas), Verdejo (från Rueda) eller Viura (från Rioja) är utmärkta val. Deras fräschör och fruktighet, med toner av citrus, gröna äpplen och ibland mineral, passar perfekt till skaldjur, fisk, grönsaksbaserade tapas och rätter med vitlök eller olivolja. Som Alko nämner kan både ‘friska och fruktiga’ samt mer ‘nyanserade och strukturerade’ vita viner fungera väl.

Slutligen får vi inte glömma Rosado, det spanska namnet på rosévin. Ett torrt rosévin är kanske det mest mångsidiga vinet till tapas. Med sin kombination av röda bärs fruktighet och vitvinets fräschör klarar det av att matcha en bredd av smaker, från milda till kryddiga. Ett torrt, ljust rosévin från Spanien (eller för den delen Provence) är ett utmärkt val när man är osäker eller när variationen på tapasbordet är stor. Det blir sällan fel!

Din egen tapaskväll hemma

Att anordna en tapaskväll hemma behöver inte vara komplicerat. Flexibiliteten är en del av charmen. Börja med några enkla klassiker: Pan con Tomate (bröd med tomat, vitlök och olivolja), Pimientos de Padrón (stekta paprikor med flingsalt) och en god Tortilla Española som kan serveras ljummen eller kallskuren. Komplettera med kvalitetsoliver, några skivor Manchego-ost och kanske lite lufttorkad skinka.

För att skapa en lyckad tapaskväll är variation i smak och textur bra att tänka på. Blanda något salt (skinka, oliver), syrligt (boquerones), krämigt (croquetas, aioli), fräscht (en enkel sallad) och matigare (köttbullar, tortilla). Förbered så mycket som möjligt i förväg. Presentationen bidrar också till upplevelsen – använd små skålar och fat. För att verkligen lyckas med en större tapaskväll hemma krävs bra planering och utrustning. Även om hemmakockar sällan behöver samma nivå som professionella restauranger, som ofta anlitar företag för storköksservice stockholm, kan rätt verktyg underlätta. Det viktigaste är dock att skapa en avslappnad atmosfär där gästerna kan plocka, dela och umgås – precis som i Spanien.

När det gäller dryckesvalet är en torr Cava eller ett friskt, torrt Rosado säkra kort som passar till det mesta på bordet tack vare sin mångsidighet. För den som vill erbjuda något mer traditionellt och spännande är en torr Fino Sherry ett utmärkt alternativ som garanterat blir ett samtalsämne. ¡Salud!

Tapas: En förenande smakupplevelse

Tapas är mer än bara mat; det är en social ritual, en hyllning till gemenskap och livsnjutning. Att dela smårätter, upptäcka nya smaker och samtala över ett glas vin är en upplevelse som för människor samman. Det är ett perfekt exempel på hur mat kan vara både enkel och sofistikerad, djupt rotad i tradition men ständigt öppen för nyskapande. Den spanska tapaskulturen har spridit sig globalt och anpassats lokalt, men kärnan – glädjen i att dela och upptäcka – består. Att det finns en Internationella tapasdagen understryker dess popularitet.

Nästa gång du funderar på vad du ska bjuda på, eller besöker en spansk restaurang, hoppas vi att du känner dig inspirerad att utforska tapasens värld ytterligare. Våga prova nya rätter, experimentera med vinkombinationer och, framför allt, dela upplevelsen. För i slutändan handlar tapas om just det: att genom små, smakrika munsbitar öppna dörren till en större värld av kulinarisk glädje och mänsklig samvaro. Kanske är det dags att planera din egen lilla ‘tapeo’?

Sake, eller *nihonshu* som det heter i Japan, är så mycket mer än bara en dryck. Djupt rotad i den japanska kulturen är den en symbol för tradition och hantverk, och en närmast oumbärlig följeslagare till det japanska köket. Denna artikel utforskar den mångtusenåriga relationen mellan sake och japansk mat, och hur denna kombination skapar en unik och harmonisk smakupplevelse.

Sake – mer än bara en dryck

Vad är egentligen sake?

Även om sake ofta kallas ‘risvin’ i västvärlden, påminner tillverkningsprocessen mer om ölbryggning. Denna noggranna process involverar polerat ris, vatten och *koji* (*Aspergillus oryzae*). Koji är en unik mögelsvamp som omvandlar risets stärkelse till socker, vilket möjliggör jäsning. Tillsammans med jäst skapas en dryck med en alkoholhalt på cirka 15%. Alkoholhalten placerar sake mellan vin och sprit, men dess karaktär och användningsområde gör att den oftare jämförs med vin. Det är viktigt att skilja *nihonshu* (sake) från *shochu*, som är ett japanskt risbrännvin med betydligt högre alkoholhalt. En vanlig missuppfattning, som tas upp av Najsofsweden, är att all sake ska serveras varm. Även om varm sake är populärt under kallare månader, bör kvalitetsake oftast avnjutas kyld för att de subtila aromerna ska framträda. Rätt temperatur är avgörande. Ytterligare en myt är uttalet: “sake” och inte “saké” (med betoning på é). “Saké” uppstod i USA, men i Japan säger man *nihonshu*.

Olika sorters sake

Sake delas in i olika kvalitetsgrader baserat på hur mycket av riskornet som poleras bort och om bryggalkohol tillsatts. Ju mer av riskornet som poleras bort, desto renare och mer fruktig blir drycken. *Futsū-shu* är en enklare variant, medan *Tokutei meishōshu* representerar de finare sorterna, enligt Wikipedia. Inom *Tokutei meishōshu* finns åtta underkategorier. *Honjōzō-shu* har en liten mängd tillsatt alkohol, och riset poleras till minst 70%. *Tokubetsu honjōzō-shu* utmärker sig genom en speciell metod eller högre poleringsgrad (minst 60%). *Ginjō-shu* är en premiumsake med tillsatt alkohol, där riset poleras till minst 60%. Denna sort har ofta fruktiga och blommiga aromer. *Daiginjō-shu* är den mest exklusiva, med ris polerat till minst 50%. Den är känd för sin komplexitet och elegans. *Junmai-shu* är en ren rissake utan tillsatt alkohol. *Tokubetsu Junmai-shu* är en *Junmai-shu* som tillverkats med en unik metod. *Junmai ginjō-shu* kombinerar *Junmai*-sakens renhet med *Ginjō*-sakens aromer (med en rispolering på minst 60%). *Junmai daiginjō-shu* är den finaste, rena rissaken, med ris polerat till minst 50%. Denna mångfald, som förklaras i detalj hos Alko, gör sake till en dryck som passar till många olika tillfällen.

Sake som måltidsdryck i Japan

I Japan är sake en självklar del av måltiden. Den är tänkt att lyfta fram och komplettera matens smaker. Denna filosofi är central i den japanska matkulturen, *washoku*, som betonar harmoni, enkelhet, balans och respekt för råvarornas naturliga smaker. Detta återspeglas i sake-framställningen, som beskrivs av Doyourorder. Traditionellt ansågs sake motsvara ris i sig och skulle därför inte serveras till andra risrätter. Idag är det dock vanligt att kombinera sake med all sorts japansk mat, inklusive just risbaserade rätter.

Enligt Omakase Köttslöjd rekommenderas ofta *Ginjo-* eller *Junmai-sake* till fiskrätter, inklusive sushi. *Sakana* eller *otsumami* är sidorätter som är specifikt avsedda att ätas tillsammans med sake. De är noggrant utvalda för att komplettera dryckens smakprofil. Elle beskriver hur det japanska spahotellet Yasuragi satsar på just detta, och de har till och med en sakebar inspirerad av japanska *Izakaya*-barer (traditionella japanska gastropubar där sake och smårätter serveras i en avslappnad miljö).

Umami – nyckeln till harmoni

Umami (den femte grundsmaken, bredvid sött, salt, surt och beskt, som ger en fyllig och buljongliknande smak) är nyckeln till harmonin mellan sake och japansk mat. Sake är rikt på umami, vilket gör den till en utmärkt partner till umamirika rätter. Både kockar och sakebryggare strävar efter att lyfta fram de naturliga smakerna i sina råvaror. Som Yle påpekar, är sake särskilt intressant i kombination med nordiska råvaror rika på umami, som fet fisk, skaldjur, fiskrom, lök, tomater och spenat. Detta öppnar för spännande möten mellan japansk dryckeskultur och andra mattraditioner, och visar på sakes mångsidighet.

Sake i mat och på restaurang

Sake är inte bara en dryck som passar till maten, utan också en viktig ingrediens i japansk matlagning, vilket Pongmarket understryker. Den används för att ge djup och komplexitet till såser, marinader och grytor, särskilt i fisk- och kötträtter. Detta visar ytterligare på sakes mångsidighet. Ett besök på en japansk restaurang innebär nästan alltid att sake finns tillgängligt, ofta i ett brett urval. Att beställa sake är en naturlig del av den japanska matupplevelsen, och ett sätt att fördjupa sig i kulturen. Japanavi tipsar om att prova varm sake.

Sakes framtid

Sake, med sin rika historia och djupa förankring i japansk kultur, vinner alltmer mark internationellt. Dess unika karaktär och enastående förmåga att skapa harmoni med mat gör den alltmer uppskattad världen över. Nya trender inom sake-produktion, såsom nya smaker och ekologisk sake, bidrar till ett ökat intresse. Sake-tävlingar och sake-turism är andra tecken på dryckens växande popularitet. Genom att lära oss mer om sake kan vi upptäcka nya, spännande sätt att kombinera mat och dryck. Sake är en nyckel till att förstå den japanska matkulturen och dess strävan efter perfektion. Harmonin mellan sake och japansk mat är en kulinarisk resa som ger en inblick i den japanska kulturens själ.

Har du hittills inte provat den latinamerikanska varianten av vad vi svenskar skulle kalla för “pita” är det hög tid att avnjuta en arepa. Det här är ett klassiskt inslag i det venezolanska köket och ett utmärkt bidrag till street food-konceptet. De små bröden bakas av majsmjöl som blandas med vatten och lite salt, alltid med händerna.

Här får du veta allt om den populära och himmelskt goda arepan. Olika fyllningar, den perfekta formen och självklart även lite bakgrundsfakta. Välkommen till Latinamerikas snabbmatskategori och Venezuelas paradrätt utöver pabellón criollo.

Enkelt, men tidskrävande

Även om arepa är en populär rätt som ofta serveras spartanskt och inte sällan i enkla gatustånd är den knappast lika snabblagad som en vanlig macka. Det är få ingredienser, men för att få till den perfekta arepan behöver du få till rätt konsistens på degen och dessutom fina formade bröd. Vissa väljer att steka bröden i panna med lite olja, men det bästa tipset är att först steka ytan i panna (utan olja!) och avsluta ytterligare 10-15 minuter i ugnen. Då blir ytan precis sådär krispig som venezolanerna äter den och insidan lagom fuktig.

Till skillnad från oss svenskar som gärna tuggar i oss fluffiga bröd brukar venezolanerna gröpa ur en del av den inre massan ur arepa-bröden. Resultatet påminner därför lite om majskakor eftersom innehållet inte är lika välfyllt längre. Du delar en arepa på mitten, breder en klick smör på båda skivorna och har ett litet fingermått med salt över. Sedan är det bara att fylla med önskad fyllning och nu när arepa-trenden är ett faktum har också innovativa varianter tillkommit.

Exempel på fyllning i arepas

Klassikern “Reina pepiada” består av strimlad kyckling, avokado och majonnäs. Det är en ganska maffig variant och du kan enkelt göra den lättare genom att byta ut majonnäs mot exempelvis grekisk yogurt eller keso cottage.

“Perico” är en annan populär fyllning och då inte minst på grund av de enkla ingredienserna. Tomat, ägg, lök och olivolja är det enda du behöver och du tillreder allt direkt i stekpannan så att det blir som en form av “scrambled eggs”.

Skillnad mellan olika regioner

Arepan är alltså en klassisk rätt i Venezuela, men även på andra platser i Latinamerika. Sett till Venezuela finns det också regionala skillnader när det gäller hur arepa-bröd serveras, ser ut och till viss del tillagas. Majs är basen, men det finns olika typer att använda såsom vitt eller gult majsmjöl. Frågar du en venezolan från Caracas är det vitt majsmjöl som ska användas medan områden vid gränsen till Columbia istället använder den gula varianten.

Osten kan också skilja sig beroende på var arepan tillagas och här används både klassisk cheddar-lik ost och traditionell färskost från ko eller get. Dessutom kan hettan variera, det vill säga hur mycket sting blandningen har.

Du kanske tänker på hårda tacos, köttfärs, gräddfil och hackad gurka. Det vill säga, den klassiskt svenska tolkningen av mexikansk mat. Men den äkta mexikanska taco-rätten är långt från det många svenska familjer gottar sig i till helgen. En autentisk taco har egentligen få ingredienser och är ett litet tortilla-liknande bröd gjort på majsmjöl.

Det är så klart även betydligt mer sting i en taco som tillagats i Mexiko än det du är van med hemma i köket. Åtminstone sett till gemene svenskens smaklökar. I den här artikeln får du en närmare presentation av den mexikanska tacosen, häng med!

Liten, handgjord taco

Om du reser till Mexiko kommer du bli lika förvånad som när du reser till Japan och inte hittar “riktigt” sushi. Beställer du tacos får du nämligen något som är ganska annorlunda än det många svenskar är vana vid. Äkta tacos är nämligen mjuka majsbröd, det vill säga “tortillas” som helst tillverkas för hand och inte är mer än en decimeter i diameter.

För en genuin smakupplevelse ska det rinna rejält från en tacos, det är alltså knappast någon mat du förväntas äta med stor stil. Det är sås och gärna även lime-juice som gör det lilla matstycket i handen extra rinnigt och smakfullt.

Olika varianter på Mexikansk tacos

Det finns mångtaliga fyllningar att fylla din taco med, men några varianter är särskilt förekommande just i Mexiko. Du har både kött- och fiskfyllningar som ofta användas i gatustånden som säljer tacos.

Tacos al Pastor

Det här är en av de mest vanliga tacos-fyllningarna i Mexiko och består av fläskkött som tillagas med typiskt mexikanska smaker. Tacos al Pastor har bland annat utsetts som en av världens godaste snabbmatsrätter och du kommer snabbt förstå varför.

Tacos de Carne asada

Om du gillar grillat kött är det här din favorit eftersom det är en samlad beteckning för tacos som har någon form av grillat kött. Det kan vara nötkött och fläskkött, men också kyckling i olika former. Självklart med en skvätt lime och kryddig sås.

Cochinita Pibil

Det här är en riktig klassiker från Yuccatan och i den får du fläsk som kokats i många timmar. Köttet marineras i apelsin tillsammans med andra mexikanska kryddor. Cochinita Pibil är en favorit hos mexikanerna både när det gäller tacos och mackor.

Grillat kött är något Argentina är känt för utöver Messi och tango-dans. Det är också en viktig del i den argentinska kulturen och något argentinare är mycket stolta över. “El asado” är landets nationalrätt och en klassiker inom argentinsk matkultur.

Men vad är egentligen “asado” och hur mycket kött äts det i Argentina? Häng med för att lära dig mer om den berömda argentinska asadon!

El asado – en form av konst från grillen

Det är inget löst prat om att argentinare äter mycket kött, tvärtom visar statistiken att det här är ett av de länder där det äts mest kött. Med ett snitt på cirka 56 kg nötkött om året, per capita, är det knappast något som talar emot att argentinare älskar grillat.

Värt att nämna i sammanhang är också “asadons” betydelse på det sociala planet. Grillat kött, tillbehör och tillagningen knyter direkt an till det sociala livet med vänner och familj. När det är dags för en “asado” är det också till mycket en stor fest som arrangeras, helt enkelt en enkel anledning till att njuta tillsammans.

Tillagning av asado

Ordet “asado” kommer från det spanska ordet asar som betyder att grilla något. Det är alltså tydligt en form av argentinsk barbecue, men det skiljer sig stort från den typiskt amerikanska varianten. Framför allt är det biff som används i Argentina, men det händer även att du hittar lamm, gris och får som asado. Portionerna är stora och du kommer knappast gå hungrig inom de närmsta timmarna efter att ha intagit en asado.

Det finns alltid en “asado-chef” som bestämmer hur det röda köttet ska tillagas och även serveras. Små köttbitar grillas i horisontellt läge medan större delar istället tillagas vertikalt. Argentinare föredrar sitt kött ordentligt grillat, gärna så länge som möjligt. Därför är det väl till pass med de goda tillbehören i väntan på köttet såsom empanadas.